Fyra dagar efter VM…

…och jag ska sticka ner till gymmet för att köra mitt första benpass!

Jag har fått lite frågor om viktuppgång efter tävling, sötsug och andra ”ätkickar” som lätt faller över en om man ser det som ”försakelser” under dieten. Jag har inte fått några överdrivna ”lustar” på vare sig godis eller andra ”osunda” saker? Lite konstigt, tycker jag till och med själv. Men det tilltalar mig inte den här gången, jag vill hellre ha ”bra mat” som ger mig bra energi. Är inte det superbra???

Ställde mig på vikten imorse och den visade 55,2 kg, på tävlingsdagen var vikten 53,7 kg, så kilona har inte ”hoppat” över mig heller? Kanske är det lugnet före stormen, eller så kan det hända att jag helt enkelt funnit den där berömda ”balansen” alla pratar om, men väldigt få upplever? Najs, isåfall!

Ha en fin kväll!

Jag skall på klassfest!!

//Pia

 

Ett stort tack till:

För samarbetet under 2009 och min satsning mot veteran-VM i år!!

//Pia

Några speciella personer…

jag vill ge lite extra uppmärksamhet:

Heid Løvdal Vallé – detta var tjejen som gjorde det allra största jobbet i helgen, nämligen att fixa make-up, hår, färg, kolla dräkter, se till att alla utövare såg totalt tipptopp ut innan de äntrade scenen! Denna omfattande uppgift ufördes med ett stort leende på läpparna hela tiden! Heidi förtjänar en helt egen guldmedalj för sin insats!! TUSEN TACK!!!

(Heidi här tillsammans med Jorun som tog en fjärdeplats i bodyfitnessklassen!)

Tanja Bårdsen - för att du fanns tillhands som en stabil, lugn klippa att lita på när ett Jansson-nervvrak dök upp i Bialystok! Underbart att få vara ”hotellsambo” med dig! För det skall du ha en stor guldmedalj!

Thomas (Joruns urtrevliga danske ”man”)DuracellJansson med tre glas rödvin innanför västen, och Tanja.

Kim Torgersen, Nann-Rosita och Martin Engstrøm - för att ni  på två timmar i vild panik lyckades ordna tre par skor och tävlingsfärg till mig! En varsinn guldmedalj skall ni ha!

Hela det norska och svenska landslaget skall ha, om inte en guldmedalj – ett jättefyrverkeri som tack för att ni alla förgyllde min helg! Jag har haft det så otroligt kul, och fått så mycket intressanta saker att filosofera vidare över att jag får den där ”lyckokriblingen” i magen bara jag tänker på det!!

TACK ALLIHOP FÖR EN UNDERBAR HELG!! HOPPAS NI HADE LIKA TREVLIGT SOM JAG!!!

//Piafia

P.s Om det är någon jag inte fått med här i första slängen, Carina-jag sparar ett eget speciellt kapitel till dig, så är det för att jag inte har tid att sitta och skriva för länge varje gång…

Hasta la vista baby…

I´ll be back…

Well, well, well…

Då var det dags att summera veteran-VM 2009.

En otroligt rolig upplevelse som gett mersmak-det är det intrycket jag sitter med just nu! Om det var något jag skulle gjort annorlunda? Ja, jag skulle skaffat skor och färg på egen hand innan jag åkte, så att Kim, Nann-Rosita, Martin och Thomas hade sluppit stressa häcken av sig på torsdag kväll!! Fasiken sicken runda alltså-utan Er hade det inte blivit något VM..??

Gissa hur tacksam jag är???

Det är när det verkligen gäller eller när man står inför en riktig kris, som det visar sig vilka man kan lita på!

Här är lite blandade bilder från helgen:

Under middagen efter förbedömningen (jag stack iväg och skulle äta ganska snart efter förbedömningen då jag hade ”på känn” att jag inte gått vidare till finalen.) kom, mitt blogginlägg om varför jag inte berättat för så många att jag skulle tävla, på tal. Jag har aldrig skrattat så mycket, när jag blev upplyst om att det tydligen blivit en liten (ingen stor) diskussion på ett svenskt forum om att jag ”freakat out” helt på grund av att folk frågat mig om tävlandet. (*ASGARV* Se??? Jag börjar skratta nu igen????)

Fortsättningsvis fortsatte diskussionen av en person med att de flesta ”atleter” faktiskt gillar att få uppmärksamhet innan en tävling och vederbörande kunde inte alls förstå min reaktion..? (Hmmm, här har vi ett tydligt exempel på information som fortfarande står i ett figurativt stadie och inte vidareutvecklats till operativ kunskap. )

Skitsamma, personen ifråga har tagit illa vid, och åt sig av mitt inlägg, och istället för att då göra som några andra, tydligen lite mer uppåtgående folk – ta kontakt med mig för att reda ut saken – lagt ut sin frustration på ett forum. (Att ifrågasätta om inlägget ens var riktat mot vederbörande har inte ens kommit på tal?? *skratt*)

Vad jag tycker om hela den där cirkusen nu då??

FRANKLY MY DEAR… I DON´T GIVE A DAMN!

1. Jag bloggar inte för pengar
2. Jag är inte aktiv på några forum (inne och läser ibland)
3. Jag ringer/mailar inte till tidningar och bönar om att få vara med i olika reportage.

Men jag är HAPPY AS EVER ÄNDÅ?? Säkert många som tycker det är jätteknasigt… Inte jag, och det är väl ändå huvudsaken?? *ler*

Ha en jublande underbar tisdag, själv ska jag fira födelsedag med familjen!

//Pia

Bra ljus…

…gör en del för formen måste jag säga!

Fram tills idag har jag liksom gått på autopilot, haft allt annat i tankarna än än tävlingen, vilket har varit otroligt positivt! Positivt, eftersom jag inte hamnat i ”kropp- och utseendeträsket” där allt kretsar kring mat, träning och hur formen förändras från dag till dag…

I eftermiddag fick jag däremot en ”realitycheck” från helvetet!

Plötsligt gick det upp för mig när jag skulle sätta mig och planera morgondagen, och vilka föreläsningar jag skulle förbereda mig till.

Imorgon skall jag till frisören för att klippa och färga håret samt fixa naglarna hos Anki. Om det berodde på att jag är ”låg” på kolhydrater, eller om jag bara är ”trög” kan jag inte svara på, men jag fattade inte varför jag bokat upp mig en hel torsdag då jag borde sitta med uppsatser??? Och på fredag stod det med stora, blå boktäver: ”Flyg Torp - Warzawa 08.25… ??? Sedan stod det inget mer under hela helgen???

DÅ, kom verkligheten och kraschlandade rakt i ansiktet på mig-fasen, jag skall ju tävla den här helgen??? Herreguuuud??? Men jag har ju inte mått dåligt, jag är inte utsvulten, jag går inte runt och är fixerad på allt jag skall stoppa i mig efter jag tävlat?? Kan det här vara möjligt??? Alla säger att ”ju sämre du mår desto bättre form är du är, och det skall tydligen vara en ”gyllene regel” i fitnessvärlden. Alltså borde jag inte vara i bra form??

Meeen, efter att folk (och det här är anledningen till att jag INTE berättat om tävlandet) kommit med kommentarer o.dyl om min reaktion vill jag bara skriva och berätta att: Jag vill, och kommer åka till Polen på fredag, punkt slut! 

Jag är en ganska tråkig tjej som aldrig går ut på krogen,  jag röker inte, jag går sällan ut och äter, (äter hellre hemma!) dricker alkohol MAX en gång om året för att jag tycker inte det är gott och jag blir dålig i två-tre dagar efteråt om det så är snack om två glas vin!

Jag tränar, jag pluggar, jag umgås med min och Thomas familj, vi ser massvis på DVD , jag är förtjust i mat och gillar att kunna äta vad jag vill och ändå ”hålla mig iform” just på grund av att jag tränar. Ja, jag är egentligen ganska ”tråkig”… Men jag har det fanimej jäkligt bra just så som jag lever just nu, och det skall inget få ändra på!

Natta, nu ska jag hoppa in i duschen!

Kram till Er alla därute,  små, stora, röda, vita och blåa!