…tick, tack…
Små saker som får mig upp ur den där grå, tankestämningen kan vara en så enkel grej som ett telefonsamtal, ett mail eller sms…
Det är så härligt när någon man inte hört av på länge, ringer eller hör av sig på ett eller annat sätt. Igår fick jag både telefonsamtal, sms och mail - maximal happiness med andra ord? 
Nu ska jag ut och promenera – inte jätteupplyftande, det är mörkt och kallt ute, och jag har en ”rosslande” känsla i luftrören som skvallrar om en analkande luftvägsinfektion – inte bra, men vi försöker kurera med glutamin och c-vitamin så gott det går! 
Kramiz alla morgonpigga läsare!
//Pia
P.s Fler än jag som märker att vi går mot ljusare tider..?
Finns det något bättre än att känna sig stark och upplagd under ett träningspass?? Ja det finns det faktiskt! Att efter passet sitta med en härlig mästringskänsla när man lyckats öka belastningen, antalet repetitioner eller kört intervaller i ett högre tempo? Me like…
Min benträning ikväll fick mig att uppleva äkta mästringskänsla! (ja det tränas mycket ben och vader här…)
Uppvärmning: 5 min på rotex.
3 set liggande lårcurl:
15*25 kg, 10*30 kg, 6*35 kg
3 set utfall i smithmaskin:
10*25 kg, 8*55 kg, 6*55 kg
3 set stående vadpress:
15*40 kg, 10*60 kg, 8*60 kg
2 superset benpress i maskin + vadpressar i benpress
17*70 kg + 12*70 kg, 15*100 kg + 8*100 kg
2 ”pumpset” liggande lårcurl (annan maskin)
25*20 kg, 25*20 kg
30 min senare = FÄRDIG!!
Teknik + Kontakt + Fokusering = Tidseffektivt, och ger mig maximal utdelning!
Det här är alltså en form av träning och träningsupplägg som passar för MIG, och jag kommer aldrig påstå att min träning är ett facitupplägg för någon annan än mig själv!
Vi är alla olika och fungerar på olika sätt! Jag har inte tid eller lust att tillbringa flera timmar på gymmet eller löparspåret, endast på grund av att jag är den jag är som person! (kanske därför jag aldrig kunnat motivera mig till att löpträna under längre perioder??)
Därmed säger jag inte att det är fel att göra det? Har man intresse, motivation och tid till det – just go for it!
Men som sagt, det passar inte mig! Så visst är det underbart att vi alla är olika individer med olika förutsättningar och möjligheter?? Tänk så tråkigt om alla hade varit stöpta i samma form?? :/
//Pia
Med risk för att väcka provocerande tankegångar väljer jag ändå att lägga ut den här bilden… Jag vet att det florerar en hel del fördomar om den här ”sporten” jag håller på med… But it´s worth a try… (Å så e jag lite svag för ådror…)
Det är precis vad som sitter innanför mitt skallben idag – en ofunktionell tvättsvamp utan några som helst förutsättningar för att ta emot eller bearbeta inkommande information. :S
Det tråkigaste är kanske att ”dysfunktionaliteten” inträffade idag, på den enda dagen i veckan jag befinner mig på skolbänken. Den dagen jag verkligen har behov för en fungerande och alert hjärnverksamhet? Men, men – man kan inte få allt här i livet… (väl???)
Sådana här dagar känns det bara som man springer runt i ett ekorrhjul utan mål eller mening? Tankarna är splittrade, och det krävs en enorm mobilisering av energi från min sida för att återfå struktur för att skapa en översikt av de saker jag bör få gjort under dagen. (veckan)
Räknar med att jag ”hamnar på rätt spår” igen, när jag fått i mig lite mat, läst läxor, hämtat Felicia, tränat och fått ut lite ”kriblingar” i kroppen… Fysisk överskottsenergi är ”boven” den här gången, inte mental – kroppen behöver röra på sig, men huvudet skriker; NEJ!!! Lite avslappning på soffan kanske? Nepp, då skenar tankarna iväg och provocerar fram det dåliga samvetet – jag inte skall ligga och ”lata” mig när jag har massor av saker jag borde få gjort..?
Någon som känner igen sig..?
För att slå två flugor i en smäll, tänker jag hämta en markeringspenna, den aktuella kursboken och lägga mig på soffan och se om jag får ”plöjt igenom” iallafall ett av de två kapitel jag skall läsa till nästa vecka.
Wish me luck!
//Pia
Dagens träning:
3 set plan bänkpress i smithmaskin:
17*25 kg, 10*45 kg, 8*45 kg (jag menar att den där jäkla stången i smithen på Puls väger runt 25 kg!!!)
2 set pec dec:
15*20 kg, 12*25 kg
That´s it… 10 min styrketräning, och 20 min promenixande på löpbandet! (nivå 7,5)
Två saker att tänka på till nästa bröstpass:
1. Ha med min kära sambo!
2. Inte vara hyperstressad och ha ont om tid!!!
Man lär så länge man lever…
Natti, natti…
Nya kläder på önskelistan från Better Bodies…
Ja, nu är jag tillbaka till vardagen igen med allt vad det innebär!
Sista veckan har varit ett rent helvete rätt ut sagt! Osäkerhet i utbildning/jobb och en frånvarande assistent med nyckelposition i det här ”nätet”… F-n alltså vad frustrerad jag kan bli över sådant! Känslan av att mentalt springa i uppförsbacke med en 150 l ryggsäck full av tegelstenar är ganska demotiverande även för den mest utpräglade optimisten!
En vecka utan träning, förtärande av allt mellan himmel och jord, inre ovisshet över framtiden och en vardagsstruktur som liknar trailern till ”Twister” fick iallafall ett abrupt slut i fredags!
Av någon anledning har jag från den dagen jag satte min fot över den norska gränsen fått höra från (i olika situationer) de flesta norrmän, i ALLA befintliga klientel att ”Det er ikke så enkelt ser du, det er mye mer komplisert en så…”
Till saken hör att det visat sig i 99,9% av fallen att det varit precis så enkelt som jag föreställt mig från början!!! Var kommer den här mentaliteten ifrån?? Allt ”skall vara” så jäkla omständigt, komplicerat och tungvint hela tiden??? Jösses??? Är det konstigt att man blir mentalt utmattad??? Jag upplever gång på gång när ett problem uppstår att istället för att fokusera på en lösning, lägger man all energi och fokus på själva problemet? (Gordiska knuten igen…)
Att studera ett problem från tusen olika infallsvinklar leder bara till en omfattande expertis på själva problemet men leder sällan till några lösningar…! Är det bara jag som har den uppfattningen???
Själv försöker jag ha (kanske banal) en annan ”inställning” till olika problem, eller hinder som dyker upp under livets gång: Jag ser dem som små vägbulor, eller varför inte som en berg- och dalbana? Livet går ju upp och ner, det kommer man aldrig ifrån och för att göra en enkel jämförelse:
Hur kul är det att åka hästkarusellen som går runt, runt, runt en hel dag på Liseberg? Ganska tråkigt om ni frågar mig… Nä, några utmanande rundor i ”Balder” som får ”systemet” att vakna till liv är inte att förakta…
Om man väljer att se ett ”problem” som en ”utmaning” - då har man också möjlighet att lära sig något under själva lösningsprocessen…
Nä, nu är det dags att bege sig ut i minusgraderna, känna kylan bita i kinderna och huvudet att fräschas upp av den friska luften!
Sista veckans ”stickspår” har inte gett några stora försämringar rent ”formmässigt”. Mentalt är jag bättre ”rustad” och kroppen är ordentligt utvilad, vilket jag märkte på benträningen igår!
Vikten har däremot ”hoppat upp” till 59,7 kg, men order inkommande från ”högre ort” försöker tala om att ”vikten spelar ingen roll”. Innerst inne vet jag att det är sant, därför åker nog den där badrumsvågen in i lagringsboden och stannar där till den 18 april!
So long people!
//Pia
